Så här såg det ut över grannlandet igår kväll medan vi satt på framsidan och åt kanske årets sista middag utomhus. Solen gassade på och flera vänner och nya och gamla grannar knallade förbi och tjingade. Det var som högsommar på Sundspromenaden – fast med lagom mycket folk.

Kan tänka mig att Malmöfestivalens sista kväll och damernas finalmatch i OS-fotboll lockade bort många från våra stråk.

Medan vi satt där, kom jag av någon anledning att tänka på alla grannar man haft genom åren. Minns bara ett ytterst fåtal sedan flytten till Malmö för nästan 20 år sedan. Förutom våra nuvarande goa grannar, är det nog bara Siw Swahnberg på Vidblicksgatan i Göteborg som jag ens minns namnet på.

Mot slutet av 1980-talet, efter att ha bott några år i en våning i Vasastan vid Restaurang 28+, flyttade jag upp till den lite lugnare stadsdelen Johanneberg. På Vidblicksgatan 5 bodde jag till och från under mer än tio år. Dittills var det rekordlång tid.

Redan då reste jag mycket, men när lägenheten inte var uthyrd i andra hand, träffade jag grannen Siw Swahnberg ganska ofta. Det vore att ta i att kalla henne för min extramamma, men lik var hon ändå – i alla fall så tillvida att hon var lite väl glad i eldvatten.

Mest som ett skämt lovade jag en gång Fru Swahnberg att om hon höll sig nykter under en hel månad,  skulle jag ta med henne på en tur till New York och guida henne runt stan.

Siwan gick med käpp redan på den tiden, så jag trodde aldrig att hon skulle både ha förmågan att spola kröken och orken att stappla omkring på Manhattan under flera dagar. Uppenbarligen underskattade jag helt klart grannens viljestyrka – och ett par månader senare, flög vi till JFK och betade av under en dryg vecka, hennes långa lista med sevärdheter.

Den resan var för mer än 20 år sedan och Siw bör redan då ha varit  närmare 70 år gammal. Så när jag såg att hon fortfarande fanns listad på samma adress och med samma telefonummer som när jag såg henne senast, måste ha varit någon gång 2001 eller 2002, var jag bara tvungen att kolla om hon verkligen levde. Jag lät det ringa bra länge, men tyvärr svarade ingen. Däremot ringde det på vår ytterdörr en stund senare.

Det var grannarna, Johan och Agneta som ville bjuda oss på dessert och kaffe ute i deras mysiga, prunkande trädgård. En kanonfin avslutning på en lång, bitvis intensiv, men definitivt inspirerande fredag.

Kommer att göra ett nytt försök att nå Siw Swahnberg lite senare idag…