Tog bilden ovan under dagens helt ljuvliga, supertidiga morgonlöpning runt Malmö. Mer eller mindre vindstilla och halva resan, cirka 6 kilometer, var innan solen ens gått upp. Vyn från Saltimporten – där morgonsolen reflekterade i fasader och fönster och över ett stillsamt hamninlopp – var amazing. Liksom gymträningen, ger löpningen mycket mer än bara en rejäl dos energi för dagen – den spiller som regel över ytterligare ett dygn. Men framförallt får jag ett slags kvitto på att kroppen är någorlunda hel och i relativt god form.

Grädde på moset, vinstlott eller väderbonus, fan, kalla det va du vill, men gött är det i alla fall. Det ovanligt fina sensommarvädret vi har just nu, alltså. Jag unnar verkligen alla som tar sig hit från stan dessa kvällar och njuter av den ena färgsprakande solnedgången efter den andra. Har nog aldrig sett så många picnic-gäng längs Sundspromenaden som den här veckan – som ligger sånär inpå september.

– Måste försöka minnas dom här extra sommardagarna om ett par månader när man allt annat vill än att gå ut i shorts och t-tröja.

Här kommer första korta porträttet i min serie, “Tidskapseln”. Det är konstnären, Johan Carlsten som porträtteras i sin ateljé där jag filmade under några timmar för ett par veckor sedan.

Så här såg det ut över grannlandet igår kväll medan vi satt på framsidan och åt kanske årets sista middag utomhus. Solen gassade på och flera vänner och nya och gamla grannar knallade förbi och tjingade. Det var som högsommar på Sundspromenaden – fast med lagom mycket folk.

Kan tänka mig att Malmöfestivalens sista kväll och damernas finalmatch i OS-fotboll lockade bort många från våra stråk.

Medan vi satt där, kom jag av någon anledning att tänka på alla grannar man haft genom åren. Minns bara ett ytterst fåtal sedan flytten till Malmö för nästan 20 år sedan. Förutom våra nuvarande goa grannar, är det nog bara Siw Swahnberg på Vidblicksgatan i Göteborg som jag ens minns namnet på.

Mot slutet av 1980-talet, efter att ha bott några år i en våning i Vasastan vid Restaurang 28+, flyttade jag upp till den lite lugnare stadsdelen Johanneberg. På Vidblicksgatan 5 bodde jag till och från under mer än tio år. Dittills var det rekordlång tid.

Redan då reste jag mycket, men när lägenheten inte var uthyrd i andra hand, träffade jag grannen Siw Swahnberg ganska ofta. Det vore att ta i att kalla henne för min extramamma, men lik var hon ändå – i alla fall så tillvida att hon var lite väl glad i eldvatten.

Mest som ett skämt lovade jag en gång Fru Swahnberg att om hon höll sig nykter under en hel månad,  skulle jag ta med henne på en tur till New York och guida henne runt stan.

Siwan gick med käpp redan på den tiden, så jag trodde aldrig att hon skulle både ha förmågan att spola kröken och orken att stappla omkring på Manhattan under flera dagar. Uppenbarligen underskattade jag helt klart grannens viljestyrka – och ett par månader senare, flög vi till JFK och betade av under en dryg vecka, hennes långa lista med sevärdheter.

Den resan var för mer än 20 år sedan och Siw bör redan då ha varit  närmare 70 år gammal. Så när jag såg att hon fortfarande fanns listad på samma adress och med samma telefonummer som när jag såg henne senast, måste ha varit någon gång 2001 eller 2002, var jag bara tvungen att kolla om hon verkligen levde. Jag lät det ringa bra länge, men tyvärr svarade ingen. Däremot ringde det på vår ytterdörr en stund senare.

Det var grannarna, Johan och Agneta som ville bjuda oss på dessert och kaffe ute i deras mysiga, prunkande trädgård. En kanonfin avslutning på en lång, bitvis intensiv, men definitivt inspirerande fredag.

Kommer att göra ett nytt försök att nå Siw Swahnberg lite senare idag…

Ibland har man tur – jag har det rätt ofta, faktiskt. Särskilt vädermässigt. Men, först såg det absolut inte överdrivet ljust ut när vi ikväll gav oss iväg från ångbåtskajen i Malmös inre hamn med Ystads stolthet, hundraåriga skonaren T/S Helene som sjösattes någon gång redan 1916. Himmelen mörknade och vi var nog alla rätt så förbereda på kyla och regn.

Väl ute i sundet med storseglet och focken i vinden, kom istället solen fram och bjöd på ett magiskt himmelsspel med spektakulära molnformationer och färgkaskader i  rosa och purpur. Tror aldrig jag  tidigare sett eller fotograferat något liknande över Öresund.

Seglingsugna bör omdelbart boka en tur med vackra T/S Helene som är kvar i Malmö till och med lördag 20 augusti.

Boka en härlig solnedgångssegling genom att klicka här: www.ts-helene-ystad.se

Om någon hade sagt till mig sommaren 1996 att jag samma år skulle träffa mitt livs kärlek och gifta mig med henne efter bara ett par år, skulle jag förmodligen skrattat lite nervöst. Dittills hade jag inte haft överdrivet många sunda eller långvariga relationer att skryta om. Kände inte heller att utsikterna var dom allra bästa just då.

Men på kvällen den 26 november 1996, träffade jag en glad tjej med ett fantastiskt vackert leende som då hette Charlotte Wall. Och den 15 augusti, 1998 vigdes vi av familjeprästen, Ola Stålnacke i Brunnby Kyrka utanför Mölle by the Sea, ackompanjerade av en stor gospelkör. Den sjukt roliga bröllopsfesten som följde efteråt var det många som talade varmt om under flera år.

Idag firar vi “Sidenbröllop” utan överdrivet mycket baluns och galej. Men en flott middag på byn blir det allt.

Ingen relation är helt friktionsfri, men kärleken mellan mig och Charlotte fortsätter att vara stark, sund och respektfull. Framförallt har vi fortfarande kul ihop som par och fungerar bra tillsammans som företagspartners. Viktigast är dock att vi agerar kärleksfullt och generöst som föräldrar till vår snart 16-åriga dottern Elle. Under ytterligare några år är vårt gemensamma mål att vara inspirerande förebilder och guider till henne – att visa Elle vad det innebär att som både individer och par vara generösa och bjuda på sig – känslomässigt och materiellt – på ett naturligt sätt.

Kan tyckas självklart… men, både Charlotte och jag känner flera exempel på både par och familjer där ytlighet, lögner, egoism och en patetiskt loj bekvämlighet för länge sedan ersatt energin, harmonin och inspirationen – i den mån den överhuvudtaget existerat.

Genom vårt sätt att leva tillsammans, lösa problem och dra nytta av varandras styrkor samt ha förståelse och överseende med svagheter och brister, hoppas vi att Elle tar intryck av oss. Så att hon fortsätter att vara den goa, harmoniska och empatiska tjej hon är idag – i alla sina relationer.

Det är faktiskt snart 20 år sedan jag träffade Charlotte på Restaurang Cyrano i Göteborg den där ruggiga novemberkvällen, 1996. Ikväll, den 15e augusti 2016, firar vi vår 18-åriga bröllopsdag på en restaurang i ett sensommarsoligt Malmö. Det känns passande för två snudd på omåttliga livsnjutare med en fortsatt ljus framtid tillsammans.

Rent statistiskt, borde vi väl egentligen ha klart och fint väder i minst ett par månader i sträck nu. Det känns i alla fall som om vi redan fyllt kvoten med sånt här drygt, drypande, dassigt väder.

Jag är i och för sig ingen anghängare av Malmöfestivalen, men man är ju inte hjärtlös precis. Så jag lider faktiskt med både besökare (mest) som vill ha lite kul och alla nasare (minst) som försöker kränga lakrisstänger, nyfriterade langos, värmländska älgburgare och sockerpudrade donuts.

Här i Västra Hamnen är det så gott som folktomt. Vi som inte lockas överdrivet mycket av festivalens kaloribomber eller lite redneck rampage, stannar kvar i vår trygga enklav, häller upp ett glas rosé, kopplar upp oss på Netflix och hoppas att vädret blir bättre i morgon.

Ibland känns det som om man knappt hinner låta huvudet falla ned på kudden förrän det är dags att resa sig upp igen som en fällkniv.

Jag är både kvälls- och morgonmänniska, vilket ibland känns som en slags förbannelse. Med åren blir det  dock allt svårare att hålla sig vaken efter 24. Klarar mig ändå rätt fint på i snitt 5-6 timmars sömn.

Efter en sväng på gymet, kokade jag gröt till familjen med mosad banan, ett par nypor kardemumma, ingefära, några krossade pecannötter och en nypa havssalt. Därefter ett uppiggande sensommardopp i ett något lugnare Öresund.

Efter en sån formidabel start, kommer resten av torsdagen till stor del att ägnas åt  redigering i galleriet.