Så här års dyker Kerstin upp som en efterlängtad vårblomma. Denna Malmötös är snart åttio men pigg, glad och hängiven kulturknutte – fast på en nivå som är lika jordnära som eklektisk. Hon är en hängiven “fan” och köper varje år flera av mina böcker om Västra Hamnen för att ge bort som presenter. Idag fotograferade jag henne tillsammans med sitt barnbarn, unge herr Fritiof som var på besök. Kerstin påminner mig om min egen mormor, Agnes Andersson som jag var mycket nära. Lika sprudlande glad och kvick i både blick och tanken. Det gladde mig verkligen att Fritiof tog sig tid ur ungdomens intensiva tillvaro för att umgås ett par timmar med sin mormor.

Mest bestående intryck efter en knapp vecka i Portugal; hur lugna och artiga portugiser är. Åtminstone jämfört med grannlandet i öst. Inga hetsiga röster, yviga gester eller teatraliska ansiktsuttryck. På gott och ont, ett nordeuropeiskt lynne, helt enkelt. Blev faktiskt lite paff. En liten lustig bisak är att när portugiser talar engelska, gör dom det med något som låter som rysk brytning.

Bland favoritområden i Lissabon är Belem där vi bott ett par nätter och
Alcântara – båda ligger invid floden Rio Tejo. I just Alcântara ligger gamla fabriksområdet LX Factory som påminde om Meatpacking District på Manhattan; konstateljéer, gallerier, inredningsbutiker, mysiga kaféer och krogar. Vi åt pinchos/tapas där igår kväll och gick hem längs Rio Tejo under en stjärnklar vårhimmel. Magiskt.

Lissabon påminner mig lite om både Havanna och Istanbul. Kanske inte riktigt så exotiskt som Istanbul och långt ifrån lika förfallet som Kubas huvudstad. Men väl så färggrann, omväxlande och kuperad. En perfekt stad att koppla av i under en helg.

En liten påskfilm jag producerade förra veckan åt Clarion Hotel & Congress Malmö Live med två av dom allra sötaste påskkärringarna ever, Lotta och Linnea Pieplow. Glad Påsk!

Vet inte om det är att jag äter det så sällan eller bara haft tur när jag väl har det till lunch, men jag kan inte minnas att jag någonsin ätit en kass Wallenbergare. Den jag åt idag på Green var å andra sidan definitivt bland dom absolut godaste jag smakat. Rätten, som skapats av köksmästaren Samer, såg dessutom snudd på overkligt god ut. Charlotte, som är mer eller mindre allergisk mot gröna ärtor (hon säger att hon åt för mycket som barn), tyckte till och med att dom var goda. Moset, då? Gött!

Hade en väldigt smooth flight mellan JFK, Gardermoen och Kastrup. Och än så länge har jag inte upplevt någon sömnrubbning överhuvudtaget – förutom att jag vaknar redan vid femtiden på morgonen.

Kan inte bestämma mig för vilken av dom amerikanska flygplatserna runt New York som är i störst behov av totalrenovering, den i Queens (JFK) eller New Jersey (Newark). Dom stora Skandinaviska flygplatserna är så mycket ljusare, fräschare och mera inbjudande ställen att befinna sig på i jämförelse. Men framförallt är säkerhetspersonalen trevligare.

Jag blev ordentligt kroppsvisiterad av en bastant uniformerad kvinna när jag på trötta ben stapplade in i utrikeshallen på Gardermoen. Men när hon väl konstaterat att jag inte dolde något otillåtet, tittade hon mig i ögonen, log vänligt och tackade för mitt tålamod.

Bilden är en av New York-resans allra sista och en av stadens allra första skyskrapor, The Flatiron Building.

Var uppe vid Marcus Samuelssons fantastiskt vackert inredda krog, Red Rooster Harlem redan vid kvart över åtta i morse. Efter ett par timmar där, gav jag mig på filmning (mest timelapse) av Grand Central Terminal och sedan lunch på Shake Shack i stationens restaurangavdelning. När det var dags att ta mig neråt TriBeCa igen, mötes jag av ett rejält snökaos som förhoppningsvis regnar bort under natten.