Under denna morgons arla löpning i shorts och t-shirt – i ett helt kav lugnt och sommarljummet Malmö – funderade jag över varför jag ofta känner mig lite vilsen när jag skall hitta här. Låter kanske lite märkvärdigt, men jag navigerar mig faktiskt lättare runt megastäder som Bangkok, L.A. och New York än i lilla Malmö. Visst, stan är ett lapptäcke av bitvis intressanta områden, men i den mån det någonsin funnits långsiktig, övergripande stadsplanering i länets residensstad, har den inte tagit intryck av några andra städers lösningar.

Och om det mot förmodan funnits ansvariga för trafikflödet i stan, måste dessa individer varit tjänstlediga sedan många, många år. Den uppenbara fördelen (uppenbar för mig, åtminstone) med att det är svårt att hitta i Malmö är att man fortfarande efter tjugo år i stan hittar “nya” kvarter, bakgator och gränder. Vilket gjort min supertidiga löprundor lite extra inspirerande. Idag var det kvarteren runt Värnhems Torg som ingick i dagens milslånga expedition till tonerna av Paul Simons utmärkta nya skiva, Stranger to Stranger.  Ett svalkande dopp i Öresund i det väsentligt mer familjära Västra Hamnen blev belöningen efter min runda. Allt detta den 13e september.