Mythbusting: Tokyo’s prices

The eternal myth that Japan is an expensive destination is just that – a myth. I can’t think of a single meal, train ticket, subway pass, museum fee or anything else that I’ve paid for that cost significantly more here than in say, Stockholm, London or New York.

And what makes a visit to Japan an even better choice, is how straightforward domestic travel is. It probably hasn’t always been this easy for a foreigner to visit. But today, it’s a cinch. All signs are in both Japanese and English as are voice announcements in public spaces (subways, trains etc) and to top it all off, most of the younger population now speak good enough conversational English to help out when you get lost or need a push in the right direction.

Earlier today, we spoke with our daughter Elle whom is on the Mediterranean island nation of Malta attending a three week language course. Lots of fun in the sun for her. Must be great not having her parents around this trip…We, on the other hand, miss her like crazy.

WTF Obama

Even if you don’t like the politician, which is understandable, given the nature of politics these days, it’s undeniable that Barack Obama is by far the most personable president in the history of the executive branch. Listen to this interview with podcaster Marc Maron and this special episode of his show, “What The Fuck” and then tell me (or, email me) that Mr Obama isn’t a decent, sensible guy and father with plenty of wisdom to share. Or, you can listen to this interview about Tricky Dick Nixon and learn about one of the dirtiest and most ruthless presidents ever to sit (and abuse) the Oval Office.

Tsukiji, Kappabashi, Shibuya, oh my!

Another intense day shuffling around a few of Tokyo’s many districts. This place is intense! There’s so much stuff that catches my eye, things I just feel compelled to film or shoot. I’ve been using all kinds of camera gear, from all kinds of vantage points. The 5D offers the best quality but is far too heavy to lug around all day. The iPhone with my new electronic gimbal/stabilizer is ideal. It’s not exactly inconspicuous, but looks unprofessional enough for people to ignore me when I point it at them.

The truck drivers and fish mongers at Tsukiji Fish Market – the world’s largest seafood market – seemed impatient with all us visiting photographers during my visit there yesterday. And I completely understand them. I don’t see why were allowed in there in the first place – as our presence is not at all to their advantage. On the contrary, we’re really just in their way or in the way of their customers.

In a year or so, the market will be moving from this location and I don’t know whether or not they will allow visitors at the new address somewhere in the Toyosu district. So, if you’re heading to Tokyo soon, be sure not to miss a morning visit to Tsukiji Fish Market – and the outer market area where they sell all kinds of cooking stuff and have several small izakayas/restaurants. Ate a delicious sushi lunch at one of those tiny eateries after the visit yesterday. Seafood doesn’t get much fresher than what they serve there.

Tokyo is definitely a lot hotter and more crowded on the streets and underground than I remember it. Still nowhere near Bangkok’s insane traffic, humidity or smog.

Almost had a panic attack during yesterday morning’s rush hour along the JR Line. As polite and unobtrusive as the Japanese are, they have no problem pushing, packing and squeezing you into an already densely populated subway car.

Kappabashi Street is still one of my absolut favorite places in Tokyo. Dozens of small shops that sell professional cooking and restaurant gear in a very low key, very local neighborhood.

Took the boat there via the Sumida River from the lush Hama-rikyu Gardens (just a stones throw from the fish market) and forty-five minutes later, I arrived near the historic Asakusa temple area which is just a few blocks from Kappabashi.

Shibuya seems to be the new Harajuku. Or, at least the place to be seen wearing your new kit. Ate dinner at a small shop in Shibuya where you had to play a game on a table side touch screen just be able to order your food – which then arrived on a tray via one of two rails next to the booth. Great food. Here’s a few pics of the place.

Taking the Shinkansen tomorrow morning to Kyoto.

Four Roses and a Sapp

I’m writing this at approximately 2:45 a.m. (local Tokyo time) and I am suffering form a severe case of jet lag.

They have a business lounge at our hotel. One with a reasonably well-stacked, complimentary bar and a snacks buffet. It’s open from 5:00 pm-9:00pm – so, while Charlotte was in Roppongi checking out a couple of museums (and an exclusive grooming salon for dogs) yesterday evening, I sat comfortably on the 20th floor by a window in the lounge, taking time lapse sequences and long exposure stills all the while sipping alternately on an ice-filled glass with Four Roses bourbon and chilled one brimming with Sapporo beer.

I was interviewed by a local Tokyo tv channel yesterday at the Harajuku subway station. They asked me to react to several anime monsters they showed me on an iPad – none of which were particularly scary. The interview was over in about three minutes and I couldn’t help but feel a little sad for the crew to be sent out on such silly assignment.

I find it increasingly interesting why the Japanese are so fascinated with cartoons. Is it perhaps a counter reaction to the fact that society here is so strictly governed by social etiquette and tradition? That the cartoon characters help them regress to a less burdensome time in their lives, i.e. childhood?

Having said that, I wholeheartedly dig the Japanese sensibilities for aesthetics. Not just the minimalistic approach, either. Most everything just looks naturally balanced and visually pleasing. From the futuristic design of the superfast Shinkansen locomotive we saw yesterday at Tokyo Station to the beautiful presentation of the bento box dinner I ordered from rooms service last night. Nothing is left to chance and everything is given some thought.

Today: the fish market, the mega crossing and hopefully, a glimpse of Jiro.

Big in Japan

Arrived yesterday morning at Narita International on a SAS plane that may possibly have been as old as I am. It’s been seven years since I was in Tokyo and those Japanese architects and engineers have been keeping busy. Tested both the new Skytrain and Tokyo Sky Tree yesterday – from which the above image was taken.

Ate amazing sushi for lunch just below Tokyo Sky Tree. Here, the chef adds the amount of wasabi directly to your maki rolls and nigiri pieces. I had forgotten about that – which explained the confused look on the waiters face when I asked where the wasabi was.

The very first time I had sushi, some thirty years ago, was in Göteborg at a restaurant called Mikado. I was a regular there when I lived in the city and after I moved, I’d pop in for lunch when I was in town. Apparently, they’re still around, albeit in new premises by the arena, Scandinavium. The sushi I had yesterday at a simple lunch restaurant – one of maybe three dozen places in a busy shoppingmall – was far better than any Japanese food I’ve ever eaten in Malmö.

Like many others, I fell in love with the radioactive monster, Godzilla when I was a kid. And though those Japanese sci-fi movies were dubbed with American voice actors and offered a minimum of Japanese cultural references, there was still something that intrigued me about Japan. I still don’t know what it is.

Love those Japanese electric toilets – and above all, their comfortably warm seats.

Still no trash cans to be found on the streets or at subway stations of Tokyo.

There seem to be more locals that speak better English than I recall.

Paid extra for a bigger room which is still ridiculously small compared with almost any decent hotel in Bangkok. But it’s still significantly larger than any room I’ve stayed at in Manhattan.

I really appreciate that Tokyoites are extremely polite. So considerate in fact, that they wear surgical mouth guards when they have a cold or aren’t feeling well.

Today. Yoyogi Park and rockabilly and dolls fans of Harajuku.

More of my photos from Tokyo here.

Mesh Demonstration

A new demo video for TerraNet and their evolving mesh technology. This video showcases how intuitively and collaboratively the software can be used in a work group meeting or during a keynote presentation. Shot in my studio with the new Canon C100 Mk II.


Countryside assignment

Friends often ask how work is. Well, these last few months have been absolutely fab. My clients have consistently provided me with a slew of creatively challenging but nonetheless amazing assignments – some of which have taking me to far away, yet familiar places; L.A., New York and Portugal. A spinoff gig from the contract work I’m doing for Nordic Choice Hotels, sent me off early one morning, not too long ago, to Råbylunds Gård – a beautiful old farm estate converted into a business community and conference center – located just outside of Lund, Sweden. The bright yellow rapeseed flowers were in full bloom and at least during part of that morning, the sky was as blue as the Swedish flag. It’s on mornings like that one that I realize just how great a job I have. I feel incredibly humble for the success I have enjoyed these last couple of years. Doing what I do, traveling near and far and meeting so many interesting people. What’s not to like about that?

Malmö Live

Tired today. Huge gala party last night when the much anticipated Malmö Live was officially inaugurated. I’ve been working with Nordic Choice and Clarion Hotel & Congress Malmö Live for the past 10 months or so, and in a way, last night represented the crescendo of my efforts as three films that I had been commissioned to produce were premiered on small and large screens.

New Book (no. 10)

About a week ago, while I was shooting scenes in New York, I got a call that my new book had arrived a few days ahead of schedule. Surprised about the unexpected news, I made arrangements to store them somewhere until I returned to Sweden. Anyway, the new book, “Västra Hamnen 2015” has now been distributed to all sponsors and is selling well in the gallery. It’s the tenth book in the series and I would of probably laughed had someone suggested after the first one (back in 2005) that I’d continue documenting the area in nine (mostly) consecutive books.


Även om det folkkära smeknamnet “Malmhattan” känns lite göteborgskt, är kopplingen mellan Malmö och Manhattan är klockren på många plan. Inte minst sedan Clarion Hotel & Congress Malmö Live invigdes för en dryg vecka sedan. Häromkvällen tog jag mig runt Malmös nyaste kvarter och riktigt njöt av arkitekturen som lystes upp av det vackra vårljuset kvällen bjöd på.

Samers Pizza

Bästa pizzan i staden? Förmodligen. Tog in vännen och Greens köksmästare in i studion igår och plåtade Greens nya satsning – ekologiska pizzor. Sedan dammade jag av gamla copywriter-takterna och snickrade ihop annonsen ovan. Den rullar nu på Greens populära FB-sida.

Fritiof & Kerstin

Så här års dyker Kerstin upp som en efterlängtad vårblomma. Denna Malmötös är snart åttio men pigg, glad och hängiven kulturknutte – fast på en nivå som är lika jordnära som eklektisk. Hon är en hängiven “fan” och köper varje år flera av mina böcker om Västra Hamnen för att ge bort som presenter. Idag fotograferade jag henne tillsammans med sitt barnbarn, unge herr Fritiof som var på besök. Kerstin påminner mig om min egen mormor, Agnes Andersson som jag var mycket nära. Lika sprudlande glad och kvick i både blick och tanken. Det gladde mig verkligen att Fritiof tog sig tid ur ungdomens intensiva tillvaro för att umgås ett par timmar med sin mormor.

Udda uppdrag med Zlatan i fokus

Årets hittills mest annorlunda uppdrag handlade om Zlatan. Ja, den Zlatan. Utan att gå händelserna i förväg eller avslöja några detaljer innan dom publicerats, gick mitt uppdrag ut på att åka ut till Rosengård och fånga en del av boendemiljön som fotbollsproffsets Zlatan växte upp i.

Ännu mer reklamfilm

Aporpå reklamfilm. Igår var det premiär för 20-sekundersspotten jag producerade åt Green Matmarknad för ett par veckor sedan med Anton Berglund – son till Niklas Berglund som jobbar som chef för Greens fantastiska delikatessavdelning.

Och nu blir det reklamfilm

Reklamfilmen “00:01” tog 4 timmar att filma och en dag att redigera. Den finns i fyra versioner varav denna är min “Director’s Cut”. Stort tack till alla tålmodiga medverkande statister från Clarion Hotel & Congress Malmö Live. Helt klart ett av årets hittills roligaste uppdrag.


Underlaget till tionde Västra Hamnen-boken är väg till tryckeriet. Kan knappt förstå hur jag hunnit med att få ihop till den med alla andra projekt som jag jobbat med under dom senaste 2-3 veckorna. When it rains, it pours. Skall bli så skönt att vårstäda skrivbordet, både den fysiska och metafysiska. Utsikten ovan är från Clarion Hotel & Congress Malmö Live.

Projekt På bred och djup front

Kan inte erinra mig när jag senast hade så många roliga, kreativt stimulerande projekt på gång samtidigt. Två reklamfilmer (varav en är levererad till TV4), ett par demonstrationsfilmer, en ny fotobok i min serie om Västra Hamnen och ytterligare en fotobok som jag kickar igång under maj månad. Och så fortsätter jag att bygga upp arkivet med matbilder – de flesta komponerade av mästerkocken Samer på Green. Som dagens burgare med strimlad sötpotatis som friterats i olivolja (!).


Mest bestående intryck efter en knapp vecka i Portugal; hur lugna och artiga portugiser är. Åtminstone jämfört med grannlandet i öst. Inga hetsiga röster, yviga gester eller teatraliska ansiktsuttryck. På gott och ont, ett nordeuropeiskt lynne, helt enkelt. Blev faktiskt lite paff. En liten lustig bisak är att när portugiser talar engelska, gör dom det med något som låter som rysk brytning.

Bland favoritområden i Lissabon är Belem där vi bott ett par nätter och
Alcântara – båda ligger invid floden Rio Tejo. I just Alcântara ligger gamla fabriksområdet LX Factory som påminde om Meatpacking District på Manhattan; konstateljéer, gallerier, inredningsbutiker, mysiga kaféer och krogar. Vi åt pinchos/tapas där igår kväll och gick hem längs Rio Tejo under en stjärnklar vårhimmel. Magiskt.

Lissabon påminner mig lite om både Havanna och Istanbul. Kanske inte riktigt så exotiskt som Istanbul och långt ifrån lika förfallet som Kubas huvudstad. Men väl så färggrann, omväxlande och kuperad. En perfekt stad att koppla av i under en helg.


Tillsammans med statisterna Freddie och Delia, filmade jag häromdagen språkbegåvade Emmelie och Zahra som höll sina presentationer av TerraNets infrastrukturoberoende applikation, Meshmedia på mandarin respektive arabiska.

Easter Gals @ Malmö Live

En liten påskfilm jag producerade förra veckan åt Clarion Hotel & Congress Malmö Live med två av dom allra sötaste påskkärringarna ever, Lotta och Linnea Pieplow. Glad Påsk!

Gångbilder under Turning Torso

Häromdagen monterades fyra av mina svartvita bilder längs väggen i en gång under Turning Torso. Fotografierna spänner över mer än tio år och visualiserar fyra olika scener med HSB Turning Torso som huvudfokus.

Samers Ultimata Wallenbergare

Vet inte om det är att jag äter det så sällan eller bara haft tur när jag väl har det till lunch, men jag kan inte minnas att jag någonsin ätit en kass Wallenbergare. Den jag åt idag på Green var å andra sidan definitivt bland dom absolut godaste jag smakat. Rätten, som skapats av köksmästaren Samer, såg dessutom snudd på overkligt god ut. Charlotte, som är mer eller mindre allergisk mot gröna ärtor (hon säger att hon åt för mycket som barn), tyckte till och med att dom var goda. Moset, då? Gött!

Greens treårsdagsfest


Hade en väldigt smooth flight mellan JFK, Gardermoen och Kastrup. Och än så länge har jag inte upplevt någon sömnrubbning överhuvudtaget – förutom att jag vaknar redan vid femtiden på morgonen.

Kan inte bestämma mig för vilken av dom amerikanska flygplatserna runt New York som är i störst behov av totalrenovering, den i Queens (JFK) eller New Jersey (Newark). Dom stora Skandinaviska flygplatserna är så mycket ljusare, fräschare och mera inbjudande ställen att befinna sig på i jämförelse. Men framförallt är säkerhetspersonalen trevligare.

Jag blev ordentligt kroppsvisiterad av en bastant uniformerad kvinna när jag på trötta ben stapplade in i utrikeshallen på Gardermoen. Men när hon väl konstaterat att jag inte dolde något otillåtet, tittade hon mig i ögonen, log vänligt och tackade för mitt tålamod.

Bilden är en av New York-resans allra sista och en av stadens allra första skyskrapor, The Flatiron Building.

Sam the Man

Mör idag – känns som om jag sprungit ett maratonlopp. Gick igår från Canal Street över bron till promenadstråket nedanför Brooklyn Bridge och sedan från Roosevelt Island och hela vägen ner till Canal Street längs Broadway via sydöstra sidan av Central Park och genom fullsmockade Times Square. Det blir i runda slängar 2,5 mil med proppfylld kameraväska och stativ. Träffade otroligt många schyssta New York-bor igår under min vandring. Mest utmärkande exempel var medan jag drack varm choklad nedanför Brooklyn Bridge.

Där mötte jag en supertrevlig hobbyfotograf som hette Sam och som visade sig vara thailändare från Trang (i södra Thailand). Sam, som bor med sin fru i Queens sedan drygt 30 år, jobbar som chefsingenjör och är ansvarig för 600 av stans över 1300 broar. Efter en stunds samtal om Bangkok och Thailand, erbjöd han spontant att visa mig några av sina favoritplatser i Brooklyn.

Så under ett par timmar körde Sam runt mig i kommunens Toyota Prius till flera ställen längs stadsdelens västra kustlinje – var och en med helt unik utsikt! Till slut släppte min nyfunna vän av mig på Roosevelt Island där jag tog kabinbanan (en gammal favorit) över till Manhattan och fortsatte min färd söderut.

Idag skall jag först ner till Financial District för att filma tjuren, börshuset och Wall Street. På hemvägen klipper jag Chinatown, Lower East och till slut, SoHo. Sedan är det nog dags att åka ut till JFK.

Snöstorm på Canal St

Var uppe vid Marcus Samuelssons fantastiskt vackert inredda krog, Red Rooster Harlem redan vid kvart över åtta i morse. Efter ett par timmar där, gav jag mig på filmning (mest timelapse) av Grand Central Terminal och sedan lunch på Shake Shack i stationens restaurangavdelning. När det var dags att ta mig neråt TriBeCa igen, mötes jag av ett rejält snökaos som förhoppningsvis regnar bort under natten.


Mör men extremt nöjd efter gårdagens filmning runt framförallt västra Manhattan. Började på The Highline, sedan längre upp vid Central Park West och avslutade 12-timmarspasset med att se när stans miljoner lysen tänds – vilket syns allra bäst från The Rock – högst upp på Rockafellar Center. Det är lite trixigt att filma just där eftersom man dels inte får filma/plåta kommersiellt = använda stativ = och dels måste ta hänsyn till att man delar takterrasserna med ett par tusen frenetiska selfie-plåtande turister. Idag, vårdagjämningen här i USA, blir det Harlem med fokus på Red Rooster. Sedan Grand Central Terminal, Chinatown och Brooklyn Bridge om vädret tillåter och benen håller.

Från Canal Street i TriBeCa

Vaknade precis på hotellrummet efter 3 timmars törnrosasömn. Tror det var skramlet från sopbilen åtta våningar nedanför som väckte mig. Sov stötvis mellan Skottland och södra Island och sedan mellan Grönland och Labrador-öarna, så jag känner mig rätt så utvilad.

Skönt med ett par timmars kortare flygtid jämfört med resan till L.A. i februari. Och processen på JFK var lika smidig som på LAX – inte minst tack vare maskinerna som skannar passet (i alla fall amerikanska pass) och gör att man slipper fylla i dom där löjliga immigrations-korten tryckta i punktstorlek 4.

Charlotte hade förbeställt en bil till mig så utanför Terminal 1 på JFK satt 24-åriga sikhen Bimpy från Punjab (numera Queens) i sin svarta Lincoln Town Car och väntade tålmodigt på mig.

Landade strax innan tio på kvällen så vi körde snabbt genom både Queens och Brooklyn innan Bimpy svängde över på Williamsburg Bridge, tvärade Manhattan och stannade utanför hotellet på Canal Street i kvarteren som kallas för TriBeCa (triangel below Canal Street).

Med Tribeca som basecamp, kommer jag ganska enkelt att kunna ta mig till SoHo, The Bowery, Chinatown, Financial District och Lower East Side för att filma sekvenser till dokumentärfilmen. Nu väntar jag bara på att det skall bli ljust så att jag kan ta mig till det här schyssta frukoststället och sedan sätta igång och filma!

New York City

På väg mot städernas stad, metropolen som fortfarande överskuggar dom flesta andra storstäder. Jag talar här om USA:s mest befolkade stad och platsen som framför andra fostrat, format och inspirerat många av världens mest begåvade människor inom mängder med områden; arkitektur, konst, musik, foto, mode, sport, media – bara för att nämna några.

Man kan också säga att landets första huvudstad (!) är en klassisk “come back kid” som påminner oss om att aldrig ge upp – att omfamna möjligheten att omdefiniera sig och aldrig låta sig slås ner – ens när ondskan härjar som allra värst.

Mitt uppdrag är att under fyra dagar filma det som gör New York så brutalt unik och integrera mina intryck i en dokumentärfilm som kommer att ha världspremiär i Malmö den 2 maj. Fler bilder från New York hittar du här.

Up, Up and Away!

Igår flög jag tillsammans med piloten Petter Naef sju-åtta breda varv ovanför framförallt sydvästra Malmö. Solnedgång, klar luft, molnfritt och relativt lite vind – även på 1500 m ö h – skapade perfekta förhållanden. För att få ett par minuter med film till ett större projekt, hade jag monterat en nätt videokamera under fotstegen på planets babordssida. Kommer under helgen att gå igenom materialet.


Västra Hamnen 2015

Arbetet med nya boken är i full gång och precis som vanligt ligger största utmaningen i att välja bland ett hundratal bilder tagna under gångna året. I och med att ständigt pågår flera nya projekt i tidigare orörda delar av Västra Hamnen, förändras också till viss del områdets geografiska gräns. Som huset ovan som jag inte riktigt vet om den egentligen ingår i Västra Hamnens geografiska gräns. Om det nu finns en sådan.

Balancing Blake

During my recent trip to Santa Monica, I revisited Tongva Park to film Blake – a friend I’d met roughly a year earlier. Blake works in the film industry as a software engineer and is passionate about building and riding bikes designed specifically for what it my eyes seems to be gravity defying trickery. He’s a few years older than I am, which in itself is inspiring. I compiled the above footage over the course of an hour or so – most of which was shot on a Gopro and iPhone 5. Today, I spent several hours filming a whole bunch of Danish bikes, so-called “Köpenhamnscyklar” – a modern take on the east Asian rickshaw – around Malmö. That film should premiere sometime next week….

Man kan inte äta bääääh!

Det sa Elle när vi satt på en krog högt upp i Ibiza Town och njöt av en vidunderlig utsikt och kolgrillad lammracks med polenta och rostade rotfrukter. Vi hade precis berättat för den då fyraåriga dottern vad det var hon hade smackat i sig med stor aptit. Idag, några meter från Galleri Västra Hamnen, där jag skriver dessa rader, åt jag det ni ser här ovan. Liksom dom flesta andra luncher som jag äter på Green, lagades lammläggen av matkonstnären/köksmästaren, Samet. Sakta men säkert bygger vi upp en bildbank med några av hans mest populära maträtter. En del hittar ni här.

Puh – Äntligen Mars!

Sedan flytten till Skåne för snart två decennier sedan, förknippar jag februari med den tredje och sista vintermånad. Mars kommer alldeles säkert att bjuda på omväxlande väder, men i min värld är det i och med att vi passerat februari, vår. Igår åkte jag och Axel ut till bl a Öresundsbron och fotograferade topografiskt – med hjälp av en sk quadcopter. Och även om det var vinterkyligt, skvallrade solens placering på himmelen tydligt om att vi är på väg mot ljusare tider.