Samtidigt som fasadrenoveringen nu äntligen börjar nå slutklämmen, passar vi på att totalrenovera köket. Masochistiskt? Stökigt? Det är bara förnamnet. Och som om det kaoset inte räckte har vi dessutom ofrivilligt blivit härbärge åt ett par möss. Tillfälliga köket finns inklämd i vår lilla tvättstuga och i går kväll när jag skulle koka en kopp te, kikade en av mössen fram bakom Earl Grey-burken och glodde på mig med oförskämt kaxig blick. Jag gillrade genast en av våra träfällor med en liten bit banan och det tog inte många minuter förrän jag hörde att det smällde. På några få sekunder förlorade den lilla rackaren kampen mot gallret som fallit skoningslöst hårt över huvudet.

Den fick ligga där hela natten. Dels för att jag mådde lite dåligt av hela grejen med att mördat den – eller åtminstone haft en odiskutabel inverkan på att väsentligt kortat ner livslängden – och dels för att jag hoppades att dom andra mössen skulle bli avskräckta och lämna oss i fred.

Min morfar Eskil var en hängiven jägare. I huset i utkanten av Trollhättan där han och mormor Agnes drev sitt jordbruk, hängde jakttroféerna i varje rum. I hallen stod ett halvdussin välvårdade gevär uppställda i ett vackert, barnsäkert skåp som han själv snickrat ihop. En sk drilling med två hagelpipor och ett kulrör minns jag alldeles speciellt. Den såg ut att kunna fälla en noshörning – om en sån skulle råka dyka upp på Örtagårdsvägen i Trollhättan.

Under något av mina besök kom morfar hem från Hunneberg med främre delen av en fullvuxen älgtjur. Under kvällen hjälpte han mormor att stycka älgkadavren i bitar som sedan slogs in i vita paket och lades prydligt ned i källarens stora frysbox. Det kanske var synen på skogens konung som lealöst lik som skapat min avsmak för hela jaktkulturen. Förstår verkligen inte tjusningen med “sporten”. Hade jag bott i skogen eller gillat att äta vilt, skulle jag kanske haft en helt annan åsikt.

Att jaga och döda djur bara för skojs skull verkar minst sagt konstigt. Så när förslaget att samla ihop pengar till en jägarexamenskurs åt en jaktintresserad kompis (som snart fyller jämt) kändes det helt fel att bidra. En resa till Botswana och några dagars safari hade ju varit ett betydligt bättre förslag…