Posts


Adjustment Issues

Here’s a film I produced about this time last year. It’s a montage/collage dedicated to Västra Hamnen in Malmö. There’s no plot or underlying theme other than it being entirely devoted to the sights and scenes in the neighborhood which we’ve called home since, well, depending on how you count, as far back as 2002.

I spent the better part of 15 years shooting stills and amassing footage from Västra Hamnen until one day, about two years ago, I realized that I couldn’t do it anymore. Bluntly put, the magic was gone. And so, a surprisingly long-lasting visual love affair had come to an end.

Several years ago, after completing yet another book (in a series of 10 about the area), I remember contemplating what it would be like if I did tire of documenting Västra Hamnen. I’d enjoyed some success and financial gain with my niche focus on the area. But what would it be like if I rode the wave too far? Would I run the risk of finding myself in such shallow water that I inevitably felt stranded creatively? Could I really get so fed up with my own enthusiasm, even though Västra Hamnen continued to expand and evolve, that I just plain quit?

When I published the film last year, we had just embarked on our odyssey to South East Asia where we ended up spending four months in Hoi An and Da Nang (Vietnam) and then two more in Malaga (Spain).

Neatly tucked away among all my camera equipment, clothes, shoes, toiletries, and containers with homemade ginger snus, was a mental list of important, yet ostensively unanswerable, existential questions:

What was the essential purpose of our trip? Would we find a different kind of happiness along the way now that the family unit was dispersed geographically? Could we redefine ourselves, our relationship, and maybe even our livelihoods at an entirely new place? Could we muster enough entrepreneurial spirit and have enough financial capacity to accomplish a relocation – without having to liquidate our assets or depleting our “rainy day” savings back home?

Today, those six months seem so, so distant. Above all, compounded with all that’s happened since the pandemic arrived on the scene, I realize now how carefree, despite the added existential layer, our trip was.

But truth be told, for me anyway, that half-year was also often tumultuous. Like a foreshadowing of things to come, i. e. the tsunami of chaos that began washing over us and the world in the spring of 2020. The irony here is that because of the immediate impact the virus had on our situation in Spain, we never needed to see how things played out or if we had answers to any of the aforementioned existential questions. In this sense, Covid-19 offered us (and many others) a way out of an existential predicament.

So, now we’re back where we started from about a year ago. And yeah… I’m having some readjustment issues. Bewilderment seems like an apt description of how I feel right now. Can I once again readjust to a location and a lifestyle that I felt had little more to offer me creatively and that while cushy and comfy, provided only the challenge of surviving everyday mundanities and trivialities? How do I avoid feeling like I’m stuck in the groove of an old scratchy record, doomed to loop eternally but with an increasingly audible, nagging noise?

We’ll see. I’m taking it day by day, knowing that from recent experiences, spread over the last few years, that it can take me a while to settle in on a new reality and work my way towards a harmonious existence. A subsistence where I can both appreciate what I have and self-generate enough creative challenges to keep me preoccupied and, ultimately, less focused on stuff that bores the hell out of me.


Short Visit: Malmö

Back in Malmö for a stint. Found a place with a great view. A vantage point I’ve not been privy to before. Strangely, it feels good to be back here. Meet with friends, eat from a wider selection, and just have more options. After six months as a country boy, I kinda miss city life.


From Grand to Park

Shot today from my hotel room on the 7th floor at Park Inn in Västra Hamnen, Malmö. While both have their respective merits, Grand Hotel Lund and Park Inn Malmö could not possibly be more different in every aspect except for two shining similarities; affordable, mid-week room rates, and an extraordinarily high service level thanks to an extraordinarily low occupancy rate.


I stormens öga

Från gårdagens Egon-trip runt Västra Hamnen. Filmat med iPhone 6, Canon G7X (med undervattenshus) och Canon 5D Mk II + telezoom på 400mm (sekvenserna från 54:e våningen på Turning Torso). Musikstycket: Die Walküre – en tysk opera i tre akter med text och musik av Richard Wagner. Den utgör andra delen i operacykeln Nibelungens ring och dess namn anspelar på operans huvudkaraktär: Brünnhilde. Allt enligt Wikipedia.

Vill minnas att en del av stycket fanns med i filmen, Le Grande Bleu av Luc Besson med skådespelarna Jean-Marc Barr, Jean Reno och Rosanna Arquette. Såg den allra första gången på ett halvkasst VHS-band när jag jobbade under vintersäsongen 1989 i Riksgränsen. Minns att berördes av filmens otroligt vackra bildscener och Eric Sennas filmmusik.


Efter Stormen Alexander

Några klipp från gårdagens soliga promenad runt och ovanför Västra Hamnen. Turligt nog blev inte Alexander den förmodade värstingstormen. Och framförallt kom det inte några nämnvärda skyfall. Men dom friska vindarna höll i sig ett drygt dygn efteråt. Förutom vattenskvätten vid badbryggan som filmades med ett undervattenshus till Canon G7x, spelade jag in allt med iPhone 6. Om du har en äldre iPhone och funderar över om kameran i årets upplaga av iPhone lever upp till all hype, är svaret ett rungande JA!


Morgon

Inte varje morgon, men någon gång i veckan äter jag en frasig croissant på Gateaux vid WTC i Västra Hamnen. Tillräckligt ofta så att personalen vet att jag vill ha den utan smör men med en ostbit och en dutt Dijon-senap. Till croissanten dricker jag den snudd på bortglömda och kriminellt underskattade klassikern, café au lait. Kvarterets Gateaux är inte särskild mysig och när det är mycket folk, går det knappt att föra en konversation där. Men kaffet är väsentligt godare och servicen avsevärt bättre än på Espresso House.


iPhone 6

Skrev häromdagen på ett nytt företagsavtal med Telia och passade på att byta upp mig från iPhone 5 till iPhone 6. Har kvar den gamla telefonen och redan nu känns den liten och föråldrad. Märkligt hur snabbt man vänjer sig vid sexans större skärm. Visst, den nya modellen är snabbare, har 4G och ny design

Men det är kameran och videoinspelningarna som imponerar mest. Den fenomenala bildkvalitén börjar närma sig kommersiell användning. Och att kunna filma High Definition i 240fps på en mobiltelefon är nästan ogreppbart. Filmen ovan är från en stormig men vacker solnedgång här i Västra Hamnen för några dagar sedan. Allt är filmat på frihand och stabiliserade i efterhand i Final Cut Pro X.

Med hjälp av en app kan iPhone 6 spela in 4k – men det lär vara standard  i nästa modell. Undra vilken upplösning iPhone 9 kommer att ha…6k?