vatikanen, rome, italy, pope

Vatikanens Försäkring

En kompis frågade under lunchen idag om jag skulle passa på att fotografera Franciskus under hans påvliga besöket i Malmö. Hade Janne haft ett föredrag för honom högst upp i Turning Torso, hade jag kanske gjort det.

Under större delen av mellanstadiet gick jag i en förhållandevis sträng katolsk skola som hette, Saint Victor’s och låg ett par kvarter från The Strip, en tämligen sunkig del av Sunset Boulevard, i Los Angeles.

Alla skolans lärare var strikt klädda nunnor och även om inte alla var lika stränga som Sister Martha (som också var rektor), krävdes det inte mycket otyg för att man skulle få ett par snärtiga rapp på insidan av handflatan, eller ännu värre, ett par dussin slag med ett slitet pingisrack på baken, vilket kompisen Kevin Mckenzie fick uppleva ganska ofta. Han var å andra sidan regelbundet olydig och uppkäftig i klassrummet och fick se sig ständigt bli dragen av lektionens nunna i öronsnibben hela vägen längs korridorren och bort till rektorns kontor och hennes stora skrivbord där bestraffningen skulle verkställas.

Varje fredag bar det iväg på obligatorisk morgonmässa i Saint Victor’s kyrka som låg bara några hundra meter från skolgården. Det var för det mesta ett ganska skönt avbrott från undervisningen och direkt efter mässan ringde skolklockan till lunch. Måste ha lyssnat på flera hundra predikan under dom åren. Minns dock inte en enda.

Jag minns däremot tiden i den katolska skolan med både värme och kyla. Som det mesta (men långt ifrån allt) har jag en tendens att se lite väl nostalgiskt på tiden när jag var mellanstadieelev, i mitten av 1970-talet. Det var en ganska oskyldig del av livet, långt innan något slags medvetande börjat utkristallisera sig. Om det ens gjort det nu…jag tvivlar faktiskt om detta ibland.

Under ett av den här epokens flera besök i Sverige, tyckte min mormor Agnes att jag nog skulle passa på att konfirmera mig. Så på våren 1975, tror jag det var, gick jag som en av många lätt förvirrade barn i konfirmationståget in i Götalundens kyrka i Trollhättan.

Minns att konfirmationsundervisningen utgjordes framförallt av serietidningar med religösa teman utgivna av Svenska Kyrkan – antagligen som ett nytt pedagogiskt grepp för att göra bl a g:a testamentets tunga anekdoter mer lättillgängliga och begripliga för oss.

Nej, att ta någon bild på påven kändes inte alls angeläget idag. Han representera inte något särskilt för mig. Inte bara för att jag är inbiten ateist (som han lär ha lovat ändå kommer till himmelen) och har jättesvårt för att acceptera att miljarder människor fortfarande låter dom institutionella religionerna diktera livets vilkor.

Fast på senare år har jag börjat se religion utifrån ett för mig helt nytt perspektiv. Eftersom alla vi som lever just nu faktiskt skall dö någon gång i framtiden, finns det kanske många som behöver religionen som en slags försäkring. Något som garanterar trygghet och ett hopp om en fin framtid – långt efter vi dör och framförallt – under tiden vi närmar oss den ofrånkomliga avgrunden.

Fast jag säger som en gammal vän sa när jag bodde nära domkyrkan i Visby: Jag tror på ett liv före döden!

Bilden är från ett reportage i Aftonbladet som jag tog under ett besök i Rom för några år sedan.

Tags: