Har du några nyårslöften? Mer fokus på familjen, fortsätta att bejaka hälsan, anta större kreativa utmaningar och resa till helt nya destinationer. Där har ni mina löften inför 2017. Många tycker förstås att det är lite fånigt att lova något vid årskiftet. Men jag ser den årliga listan mest som ett praktiskt sätt att hålla koll på när man stod vid startblocket inför nya, självpåtagna utmaningar. Ett nytt, fräscht mindset att börja året med är väl inte helt fel? Dessutom: listans nyårslöften hänger liksom ihop. Så genom att länka flera olika men ändå närbesläktade löften med varandra, resonerar jag att hela kedjan blir motståndskraftigare.
– La Famiglia
Familjen är en självklar länk i kedjan som alltid måste prioriteras och hållas i första rummet. Mår bara familjens medlemmar hyfsat bra, står alla också individuellt bättre emot småsmällarna som periodvis dyker upp – inte sällan när man känner sig som minst redo. Tryggheten och trösten som familjen kan ge är därför årets viktigaste länk i löfteskedjan.
– Hälsan, då?
Gener: 10% Livsstil: 90%.
Så ser fördelningen ut enligt forskningsrönen om varför vissa blir riktigt gamla och andra inte. Ingen nyhet kanske. Men med “livsstil” menar forskarna numera mycket mer än bara dom klassiska parametrarna – dvs, livsvanorna; vad man stoppar i sig, hur mycket man dricker, röker, sover och hur ofta man motionerar. Det sistnämnda, motionen, var lite extra intressant, tyckte jag. Det visar sig nämligen att dom som lever längst i världen, hundrataggarna som forskarna undersökte i t ex Okinawa (Japan) och uppe i bergen på Sardinien (Italien), motionerar inte mer än vad som ingår naturligt i deras vardagliga sysslor. Dom jobbar med andra ord med kroppen under dygnets vakna timmar och håller sig därigenom rörliga och friska upp i riktigt höga åldrar. Inga löprundor, gymkort eller smått hysteriska Bodypump-pass, där inte. Dom äter sunt, mest vegetabilisk kost, dricker ytterst måttligt och träffar sina vänner regelbundet – kompisar dom ofta känt sedan barnsben.
Ens umgänge påverkar inte bara hur man mår mentalt och känslomässigt – utan kan också ha ett direkt inflytande över både livskvalité (hälsa) och livslängden. Det sociala samspelet, att vara en del av en livslång vänkrets, kan tydligen vara supeviktigt för den mentala och emotionella hälsan. Inget nytt i och för sig. Att känna sig isolerad mår självklart ingen bra av. Och om du i stort sett bara umgås med dekadenta vänner som verkar gå in för att bränna sina skepp och leva ohälsosamt, där t ex alkohol, droger eller “osunda” matvanor alltid ingår när man ses, är sannolikheten stor att du också hakar på deras livsstil och till slut drabbas av konsekvenserna. Är dina vänner däremot fysiskt och intellektuellt aktiva samt bejakar ett positivt och någorlunda hälsosamt liv, kan det öka dina chanser rejält att få leva länge, aktivt och med få krämpor.
Alltså, har du tur och får full pott på genlotteriet och födds med fantastiska förutsättningar att leva mycket längre än genomsnittet, avgör vinsten ändå bara 10% av utfallet, enligt forskningen. Sorry, men goda gener är alltså inte mycket att falla tillbaka på, med andra ord.
För mig finns flera dilemman med att ens livsstil – som med tunga nittioprocent – är så avgörande för hur min ålders höst kommer att se ut, både kvantitativt och kvalitativt. I över tio år har jag haft ambitionen att leva sunt och jag försöker hålla mig i god form, dricka måttligt, och äta bra. Just idag, den allra sista dagen för 2016, känner jag mig starkare och mer välmående än jag gjort på länge. Inte minst tack vare att jag äter i stort sett bara vegetarisk kost – nu på sistone också i portioner mera anpassade för en lägre ämnesomsättning.
Min alkoholkonsumtion har minskat med gissningsvis 70% jämfört med för typ, 5 år sedan. Om jag tidigare drack mig åtminstone lite salongsberusad en gång varje helg, händer det nuförtiden kanske en gång varannan månad. Kroppen min orkar helt enkelt inte med bakfyllans smällar längre. Men att leva i Sverige, ett land som åtminstone delvis ligger längs det s.k. vodka-bältet, gör det onekligen svårt att umgås socialt utan att alkohol förekommer i någon form.
Precis som i dom allra flesta andra familjer, har flera av mina närmaste familjemedlemmar och släktingar förlorat sin hälsa – och tyvärr också förkortat sina liv – på grund av olika former av alkoholmissbruk. Med en tonårsdotter i familjen och allt grupptryck som hon alldeles säkert utsätts för stup i kvarten, är det inte utan att man blir orolig inför hennes förmåga att vara stark och förhoppningsvis ibland säga nej när det inte känns rätt att dricka.
Min relation till rusdrycker har nog alltid varit komplicerad. Även när jag under 80- och 90-talen jobbade som bartender på krogarna i Göteborg, uppe i Riksgränsen och på Gotland. Men också innan dess, när man gick på gymnasiet och ett av dom mest återkommande samtalsämnena i korridorerna var hur man skulle fixa helgens festsprit.
Jag hade då och har fortfarande ibland seriösa tankar på att sluta dricka alkohol. Men, tyvärr är jag alldeles för lättförförd och vet att just det löftet inte skulle hålla mer än några dagar inpå det unga året. Bara tanken på, “the buzz” – när berusningens vingslag får en att hovrar en bit ovanför och den påföljande lättsamheten kickar in direkt efter att man hällt i sig en cocktail, en öl eller glas vin, bryter enkelt ner min (genetiskt svaga?) motståndskraft.
Tänk om man ändå kunde nöja sig med att bara dricka ett endaste glas? Att hålla sig till den där första, kittlande känslan när upprymdhet och den sociala avslappningen kombineras så där magiskt – och därefter sätta stopp och fortsätta kvällen med en kall Ramlösa krampaktigt i handen.
Alkoholförtäring är en såpass integrerad, normativ del av svenskarnas sociala samspel – förmodligen redan från 12-13-årsåldern – att gliringarna kommer ofta blixtsnabbt när en i kretsen av någon anledning inte dricker alls eller ens håller takt med alla andra. I dom lägena tänker jag ofta tvärtom och blir imponerad när någon med uppenbarligen bättre karaktär än jag, kan stå emot frestelsen av berusningens euforiska sinnestillstånd och ändå må riktigt bra med sig själv. Så var det under årets julaftons middag i Bangkok. Hur mysigt som helst och mer eller mindre alkoholfritt.
Familjen, Hälsan, Utmaningar och Resor.
Utmaningar brukar inte var något problem för mig. Jag har extremt livlig fantasi och har sällan (kanske lite för sällan) stiltje i huvudet. Min förmåga att komma på nya, utmanande projekt handlar mest om att filtrera bland allt som snurrar runt och jag har hittills aldrig behövt oroa mig för att det skulle uppstå ett kreativt vakuum bakom pannbenet.
Jag har dessutom redan ett megastort projekt som kommer att ta fyra av det nya årets första månader att genomföra.
Resor, då?
Ja, under 2016 hanns det med flera fantastiska turer uti världen. Inte minst skapade vår kenyanska safari och lejonbilderna jag tog då, massor med inspiration. Mer inspiration bjöd också resorna till Island, Spanien, Frankrike och Maldiverna på.
Malmö är en trygg men förhållandevis liten stad som funkat bra för oss under dom 20 åren vi bott där. Men jag känner mer och mer för att finna min kreativa inspiration annorstädes. Någonstans större, bredare och högre. 2017 kan kanske därför komma att leda till att ett helt nytt kapitel skrivs i familjens pågående reseberättelse. Så jag skall nog lägga till “nya horisonter” till årets nyårslöften.
2016 var bitvis ganska tuff. Inte minst höstens chockartade resultat från presidentvalet i USA satte sina spår av osäkerhet. Hur blir det nu, då? Vi går onekligen mot spännande tider med dokusåpastjärnan och Putin-polaren, Donald J. Trump och hans familj vid det rodret på skeppet, “Trumptanic”. Inte minst skall det bli intressant med Exxon Mobiles CEO, Rex Tillerson som amerikansk utrikesminister – om han blir godkänd, vill säga.
Stay tuned…
– Önskar alla som orkat läsa ända ner hit ett riktigt Gott Nytt och Hälsosamt 2017!