train-to-kandy

Djungeltåg till Kandyland

Tidigt igår morse lämnade vi hotellet i Colombo, åkte taxi till centralstationen och hoppade på ett musealt dieseltåg till Kandy. Förstaklassvagnen vi satt i var bekväm men gungade ibland så kraftigt att det kändes som om tåget skulle hoppa av rälsen och välta ner i den avgrundsdjupa ravinen som väntade några centimeter till höger om spåret. Seasick on a train…

Annars var tågresan fantastisk. Två kompakta, leende 20-åringar i vita, välstrukna skjortor och pressade gabardinbrallor skötte frukostserveringen och hjälpte oss få igång WiFi:n som förvånansvärt nog fanns ombord och fungerade fint – åtminstone fram till att vi började sega oss uppför bergen och genom ett gäng tunnlar.

Tåg är överlägset bästa sättet att resa på. Särskilt i Asien. För även om det bitvis var svajigt, bullrigt och rökigt från lokets gigantiska dieselmotor, bjöd den tre timmar långa resan mellan Colombo och Kandy på sagolika vyer stöpta i gyllene morgonljus. Prunkande, drypande fuktig och ogenomtränglig djungel. Som scener ur Kiplings Djungelboken.

Redan när vi rullande in på stationen i Kandy, kände jag på mig att landets näst största stad – och före detta huvudstad – skulle falla mig i smaken. Till skillnad från Colombo där värmen, fukten och den kaotiska trafiken och bristen på stadsplanering gör det lätt att vantrivas, bjuder Kandy på småstadscharm; en överskådlig och promenadvänlig stadskärna, mestadels låg bebyggelse, en myllrande, doftrik, lokal marknad, en fin sjö att vandra runt och gott om kaféer – när man snabbt som ögat behöver en toalett…

travel map 2014

Out with the old – in with the new

What a year 2014 turned out to be! Felt like we’ve endured a disproportionate share of drama on many levels. But we’ve also enjoyed plenty of good fortune – particularly with a bunch of inspiring assignments – both at home in Malmö as well as abroad. From a professional traveler’s perspective, I am thankful that all flights have gone well and that I’ve had only minor issues with lost or broken luggage. Airport logistics and tedious security procedures continue to make traveling tiresome – but not a deterrent from experiencing and documenting new places and faces.

Certainly looking forward to seeing how 2015 will play out. We’ll be spending the first few days of the new year in the South Indian sea on a rooftop here in Colombo, Sri Lanka.

Wish friends, family and the occasional visitor to this site, a happy, prosperous and healthy new year!

Wedding-Sri-Lnaka

I now pronounce you Mista and Missas

On our way back after this morning’s surf, my driver stopped unexpectedly and parked at the beachside of the road. He’d recognized a photographer friend in the midst of shooting a newlywed couple and asked if I too wanted to perpetuate the moment. What photographer in their right mind wouldn’t? Shot with the Fujifilm x100s with fill light added from the cameras internal flash to compensate a bit for the bright, midday sunlight.

Unawatuna-Map

Några dagar i kustbyn Unawatuna

Efter bara några timmar i lilla Unawatuna på Sri Lankas sydvästkust,  fick jag flashbacks från allra första backpacker-resan till Sydostasien, hösten 1988. Bor till och med just nu i ett enkelt guesthouse i ett område som påminner lite om Khao San Road. Boendet här är klart bekvämare och fräschare än på dom enklaste ställen som jag betalade 20kr/natten för drygt 25 år sedan. Men själva upplägget är ungefär same same.

Den smala, ringlande vägen ner till stranden kantas av barer, krogar, guesthouse, små hotell och souvenirbutiker. Menyerna ser likadana ut oavsett vart du äter och maten är för det mesta vällagad, god och prisvärd. Största skillnaden jämfört med Thailand är att här finns inga gogo-barer, massagebordeller eller tjatiga säljare. Vilket är befriande. Folk i turistbranschen är oftast vänliga och gatu/strandsäljarna försynta. Roar mig med att svara tuk-tuk-förarna som försöker ragga körningar genom att ropa ut, “Tuk-Tuk?” genom att svara dom a la Leslie Nielsen, “Yes, it is…”.

barbershop-hikkaduwa-sri-lanka

A shave and shave

Barbershops. I love ‘em. And finding one while traveling can really make my day. Like most grown men, shaving (head or beard) is a tedious, boring chore. I’ve gotten a shave (head and beard) in a lot of different countries and my experience is that barbers, regardless of where they are, all have different styles and techniques to accomplish the task. The XL barber (his name has slipped my mind) on Montana Avenue in Santa Monica was pretty good; hot towels, super-close shave and lots of entertaining stories. And the fellow I found deep in Marrakesh’s bustling Medina spoke absolutely no English but used an interesting combination of naked razor blades and an antique electric shaver.

I had pretty much given up any hope of finding a barbershop here in Hikkaduwa. But right next to the fruit and vegetable market, near the village’s commercial fishing boat harbor, I found  one and enjoyed a haircut, classic hand-whipped, foam shave and a soothing facial scrub for about eight bucks (€ 6:50).

tsunami 2004

Tsunamin 2004

Efter ett par dagar med ett för årstiden ovanligt intensivt monsunregn, är det äntligen uppehåll. I alla fall kl 06:21  när jag började skriva detta.

Idag är det tio år sedan tsunamin drabbade framförallt, Sri Lanka, Indien, Thailand och Indonesien. Enligt U.S. Geological Survey, dog totalt 227 898 människor som en direkt eller indirekt följd av tsunamin och bara på Sri Lnaka, miste 35 322 människor sina liv.

Häromdagen gick jag norrut längs stranden och  landsvägen. Såg dussintals med husruiner omgivna av överbevuxna tomter. 

När en äldre man slog följe med mig under en halvtimme, berättade han att husen var i stort sett det enda som blev kvar sedan den 10 meter höga tsunamin-våg sköljt över Hikkaduwa den 26 december, 2004. Det är oundvikligt att vi idag ägnar tankar åt katastrofen.

still fisherman sri lanka

рождеством (GOD JUL på ryska)

Regnet öser ner denna julafton men det är ändå varmt och skönt. Surfade på en liten no name beach tidigare idag. Långa, meterhöga vågor som rullade in i jämn takt längs en nästan helt öde strand.

Tillbaka på hotellet nu. En del av gästerna sitter som jag i lobbyn och skriver, surfar och uppdaterar. Några badar i poolerna medan de allra flesta sitter på sina rum. Vi har lyckats knyppla ur oss den obligatoriska julmiddagen och skall inta sen julsupé på en strandkrog en bit söderut.

Mötte ett gäng ryssar i vår lokala supermarket och önskade några av dom ett riktigt hurtigt GOD JUL!. Ryssar blir alltid lika förlägna när man tilltalar dom – mest för att dom helst inte talar annat än ryska – även om dom mot förmodan skulle kunna svara på engelska. Lite extra roligt att provocera fram ett skämmigt leende så här på självaste julafton.

Pålfiskarna ovan, då? En turistattraktion med rötter i en gammal fiskartradition som man bara hittar här på Sri Lankas sydvästkust.

GOD JUL!


Film åt Clarion Hotel Malmö Live

Inspelad under en ruggig och regnig kväll i förra veckan i och utanför vad som i maj nästa år kommer att bli Sveriges fräckaste och fräschaste hotell- och kongresscentra, Clarion Hotel Malmö Live.

Yala National Park bird

Yala! Yala!

3:00: Vakna, borsta tänderna, klä på shorts, t-shirt, känger, hämta frukostpåse i repan, in i minibussen, nerför kusten, in i Yala National Park, upp i jeepen, plåta fåglar, vattenbuffel, krokodil, leopard, elefant, ur jeepen och in i lunchen, tillbaka till minibussen, uppför kusten, kliva in i hotellet, upp till rummet, in i duschen, middag, sova. 22:04.

surfing-hikkadua-sri-lanka

The waves at Narigana

Yesterday, I rented a nine foot longboard at one of maybe a half dozen small surf shops along Narigana Beach. It was cracked in several places but held up surprisingly well in yesterday’s choppy and occasionally violent waves.

After close to a year, it feels fantastic to surf again. And the water temperature and waves here remind me much more of those on Oahu, Hawaii than those along Santa Monica Beach. Not having to wear a wetsuit is pretty sweet.