sri-lanka-Hikkaduwa-surf

Sri Lanka

Landade tidigt i morse på öriket Sri Lanka. Checkade in på strandhotellet i Hikkadua och skall försöka hinna med lite surfning i eftermiddag. Många skandinaver på hotellet men vad jag hittills märkt, inga ryssar. Mulet idag och lagom varmt, cirka +24 C. Byn påminner om Koh Samui i slutet av 1980-talet. Mängder av små, enkla hotell, butiker och restauranger längs både stranden och vägen som går igenom byn.

UPDATE:  Hyrde en välanvänd och omplåstrad 8’6″ epoxy-bräda på Narigama Beach (bilden ovan) och hann med en timme i vågorna innan det började kvällas.


Raboff 2.0

Välkommen till nya raboff.com. Som jag har våndats inför sjösättningen! Men, ibland måste man bara tvinga av sig den gamla rocken och trä på sig en ny. Nog med metaforerna. Jag äger för övrigt ingen rock.

Jag har skrivit/bloggat någorlunda regelmässigt på den här adressen (raboff.com) sedan 2006 och hade redan 1999 en liten hemsida skapad i en extremt tidig version av Macromedia Flash. Eller var det Shockwave? Minns inte. Krångligt som fan att snickra ihop var det i alla fall.

En stor fördel med den nya sidan (skapad i en skräddarsydd version av WordPress) är att jag får bättre utrymme för mina bilder och filmer. Men framförallt kommer jag på denna plats där du hänger just nu, kunna publicera längre texter om jobb, resor och annat som passerar revy i mitt liv.

Välkommen till Raboff 2.0

havana, cuba

Obama till Castro: Let’s be friends!

Igår presenterade Barack Obama resultatet av 18 månaders förhandlingar med Raul Castro och den kubanska regeringen om att normalisera relationerna mellan länderna. Har varit på Kuba ett par gånger och om den nya vänskapen verkligen blir av och embargot mot import av kubanska produkter (främst kaffe, cigarrer, jordbruksprodukter) till USA, kommer det garanterat att påverka landet på ett genomgripande vis. Kuba är redan ett rikt land på många sätt. Inte minst kulturellt.

Om förbindelserna länderna emellan blir genomgripande, hoppas jag att befolkningen kommer att få bättre levnadsvillkor och att mina kubanska vänner i Havanna får möjlighet att förverkliga sina drömmar. Vilket när vi senast sågs var att flytta till USA…

clarion Malmö live

Malmö Live

Kan tyvärr inte visa den senaste kortfilmen som jag producerat åt gänget på Clarion Malmö Live. Den ligger i embargo fram till julafton. Men så bilden ovan togs vid ungefär samma tidpunkt som filmens slutvinjett spelades in. Under inspelningen fick jag smakprov på och insyn i hur gigantiskt det här projektet är. Är definitivt ingen expert på konserthus, men av det jag såg igår kväll, kommer Malmös nya musikcentra att bli riktigt mäktig. Återkommer när filmen släppts.


Efter Stormen Alexander

Några klipp från gårdagens soliga promenad runt och ovanför Västra Hamnen. Turligt nog blev inte Alexander den förmodade värstingstormen. Och framförallt kom det inte några nämnvärda skyfall. Men dom friska vindarna höll i sig ett drygt dygn efteråt. Förutom vattenskvätten vid badbryggan som filmades med ett undervattenshus till Canon G7x, spelade jag in allt med iPhone 6. Om du har en äldre iPhone och funderar över om kameran i årets upplaga av iPhone lever upp till all hype, är svaret ett rungande JA!


Julhälsning från Hidden Treasures

En liten julhälsning från livsstilsföretaget, Hidden Treasures som jag producerade när jag plåtade vinterkollektionen för några veckor sedan. Snöflingorna generades genom en käck plugin och heter ProSnow.

Michael Franks art of tea

Gammal musikhjälte: Michael Franks

Precis som koriander, jordnötssmör och bourbon, är Michael Franks en förvärvad smak. Det tog några lyssningar innan Michaels sammetslena stämma kompade av lättsamma toner fick ordentligt fäste. Det är över 25 år sedan nu och han dyker ofta upp på en av iTunes radiokanaler som jag lyssnar på, Ambience Lounge.

Franks har en rätt stor skivkatalog men det är hans andra platta “The Art of Tea” som jag hörde först efter att en polare i Göteborg rekommenderat den (Torben, minns du?). Skivan är fylld av nästan barnsligt men klurigt poetiska texter och lättsam men ändå ganska svängig jazz.

Michael Franks är över sjuttio år gammal idag och uppträder alltmer sällan – nästan bara i USA eller Japan. Hade ju varit en höjdare att få se honom live någon gång. Lyssna på plattan här.

canon g7x

iPhone 6 documents Christmas at White House

I’m not entirely surprised by this story. The image quality delivered by most of today’s high end mobile phones surpasses that of five year old semi-professional DSLRs that cost 10 times as much and weighed at least 10 times more. Ultimately, the best camera is the one you have with you – and use. Over the years, there have been umpteen times when I’ve missed a great shot just because I couldn’t be bothered/didn’t have time to take out my camera from its dedicated bag. Fortunately, sensor technology is allowing for smaller, pocketable cameras like the new Canon G7X to take commercially viable images. And I’m sure that my next book will have a few images taken with the formidable iPhone 6.

DDR-Germany-East-Germany

Who remembers DDR, anyway?

Spoke with a young woman today at our local grocery store. It’s increasingly difficult for me to determine age, especially with women, but let’s just say she was somewhere between 22 and 26 years old. While my coffee-to-go was being poured and lidded, I muttered something about the fantastic weather were having right now. That it’s just as it should be in here in DDR. I’ve been using this metaphor for a few years and never thought much about it.  The girl smiled at me politely but with the slightest twist of perplexity in her eyes – signaling loud and clear that my reference to the communist era acronym for East Germany and the Cold War had not registered whatsoever.

She seemed to have heard of Europe’s communist past – but the fact that Germany had once been divided into two countries for a long time, was fresh news to her. So, to shine some light on my sarcastic remark, I gave her a 30 second summation about Honecker’s DDR and how social equality was so fiercely dogmatic and furiously implemented that everything and everybody in East Germany was portrayed (by western media, at least) as grey, robotic and uniformly dull. Just like the weather right now. After the short lecture, the young woman nodded with polite bewilderment in her gaze, smiled and then handed me my coffee and off I went – realizing for the first time that I was now on the far side of generation gap. The photo above is from a press trip that took me through a village near Bavaria that had been divided during the Cold War and reunited in 1991.


Därför lämnade jag Facebook

Fascinerande artikel om Mark Zuckerberg och Facebook som TIME nyligen publicerat. Jag har jobbat för företag med ungefär samma kultatmosfär som Facebook odlar. För mig var det en förrädiskt absorberande och till slut degenererande miljö att skapa i. För mycket tonvikt på social kompetens, pseudodemokratiska möten och internpolitiska svarta hål/minfält. Ett perfekt ställe att parkera sig på fram till pensionen om man saknar ambitioner.

Jag lämnade min privata Facebooksida i somras och har inte ångrat det ett ögonblick. Skall erkännas att jag fortfarande har kvar ett par tår i världens största sociala nätverk via ett par fotosidor (med totalt 23 000 s.k. följare).

Varför jag lämnade “Fejan”?

Det finns många skäl. Först och främst har jag alldeles säkert någon slag bokstavskombination som gör det nästintill omöjligt att fördela min tid på ett förnuftigt vis. Jag gillar tanken med att jobba, rationellt, strukturerat och fokuserat men halkar ideligen och obönhörligen in i mer eller mindre meningsfulla sidospår som distraherar mig från projekt med högre prioritet. Ett beteende som kan få ödesdigra konsekvenser för vem som helst – och än mer så för en småföretagare som jag.

Visst var det roligt att under några år ha “kontakt” med folk man inte hört av på länge. Bland mina vänner fanns gamla skolkompisar, arbetskollegor samt en och annan fyllebroder. Min nyfikenhet över vad dom sysslade med, hur dom såg ut och en förhoppning om att vi kanske, kanske skulle återuppta kontakten, höll mig kvar i flera år. Så blev det inte. Med några få undantag upplevde jag tyvärr motsatsen.

I somras och i början av hösten genomgick Charlotte tre operationer för att bli av med det som började som små, vita fläckar som upptäckts på hennes vänstra bröst i samband med en rutinmässig kallelse till mödravårdscentralen.

Diagnosen var förstadium till bröstcancer och räknar man från andra mammografibesöket och fram till sista operationen, tog det närapå ett halvår för Charlotte att bli friskförklarad.

Någon gång i juli, jag tror det var direkt efter en av alla läkarbesök, gick det upp ett ljus för mig om hur överrumplande snabbt livet kan förändras. Hur skör tillvaron är och hur naiv jag varit som inte insett detta tidigare. Kombinationen av den insikten och mina FB-vänners oförtrutna publicerande av patetiska trivialiteter fick mig till slut att kliva av den allt mer snurriga, sociala karusellen.

Det har nu gått 4 månader och det känns nästan befriande skönt att inte längre behöva ägna värdefull tid åt den tidstjuven, Facebook.

På flera plan är mitt liv betydligt rikare idag. Inte minst kreativt. Kan faktiskt inte minnas när jag varit mer produktiv eller när vårt lilla bolag haft så många roliga uppdrag.

Som jag skrev inledningsvis, har jag kvar ett par fotosidor som jag underhåller någorlunda regelbundet. Den största av dom är helt tillägnad mina bilder från Västra Hamnen och den tänker jag fortsätta med så länge det känns kul. För även om jag är en förhållandevis etablerad och ofta publicerad fotograf, blir jag fortfarande glad av att se när folk ger tummen upp mina bilder.