BLOG

shrimp-sandwich

Shrimp on the menu

You gotta love shrimp if you’ve ever lived in Göteborg/Gothenburg, Sweden. Not only can the city brag about the amazing “Feskekyrka“, a fish and seafood market in the center of town, but this could actually be the place were the original open shrimp sandwich was created. Malmö is definitely getting better at fish and I am already looking forward to the opening of a new seafood restaurant originating from the Swedish west coast and due to open at Malmö Central Station soonish. I can only hope they’ll offer a sizable shrimp sandwich there.


I stormens öga

Från gårdagens Egon-trip runt Västra Hamnen. Filmat med iPhone 6, Canon G7X (med undervattenshus) och Canon 5D Mk II + telezoom på 400mm (sekvenserna från 54:e våningen på Turning Torso). Musikstycket: Die Walküre – en tysk opera i tre akter med text och musik av Richard Wagner. Den utgör andra delen i operacykeln Nibelungens ring och dess namn anspelar på operans huvudkaraktär: Brünnhilde. Allt enligt Wikipedia.

Vill minnas att en del av stycket fanns med i filmen, Le Grande Bleu av Luc Besson med skådespelarna Jean-Marc Barr, Jean Reno och Rosanna Arquette. Såg den allra första gången på ett halvkasst VHS-band när jag jobbade under vintersäsongen 1989 i Riksgränsen. Minns att berördes av filmens otroligt vackra bildscener och Eric Sennas filmmusik.

Cute-Bulldog-Puppy

Stormvovven

Mötte den här söta valpen tidigare idag medan jag filmade Egons härjningar här i Västra Hamnen. Strax efter sköljde en jättelik våg över mig och min (väderskyddade) kamera vid en av badbryggorna. Är, eh, stormförtjust i sånt här väder. Det ruskar om och skapar en skvätt välbehövlig dramatik i ett annars tämligen gråmulet Malmö.


The Future of Scootery

Definitely want one of these.

Giragama-Estate-tea-plantation

Besök på teplantaget Diragama Estate

Träffade den här kvinnan för bara några dagar sedan på ett teplantage utanför Kandy, Sri Lanka. Jag var där för att dokumentera hur te blir till – från plockning av bladen på fältet, sortering, pressning, torkning och till slut packning av teet i fabriken. Många av maskinerna som används var mer än 100 år gamla.

På just det här plantaget, Giragama Estate, jobbar nästan 3000 personer, varav de flesta med plockning. Könsfördelningen var ungefär 50/50 och de flesta av dom anställda jobbar på plantaget under hela sitt yrkesverksamma liv.

Trots sin ålder jobbade den gamla damen deltid på plantaget. Men just under mitt besök, tidigt en söndagmorgon, var hon ledig och hade tid att plocka träpinnar till familjens vedugn.


Top 50 cities in the world

Filtering images from Sri Lanka in semi-conscious, jet lag mode. According to the Huffington Post, these are the 50 cities to have visited before you, “kick the bucket”. I’ve been to 27 of them and hope to experience a few more during 2015. Traveling is addictive and for me, it’s driven both by my professional curiosity (to see if I can capture the essence of a new destination) and by my philosophy to fill my life with as many interesting and memorable first-hand experiences as possible. One planet, one life.

the öresund bridge

Home Sweet Home

After being confined to the claustrophobic chaos of crowded airports and airplanes for the last 30 hours, I can assure that it is nothing less than amazing to be back home. Every time I cross the Öresund Bridge, I feel privileged to live in a country with an abundance of space, clean air and arguably the planet’s most reasonable and agreeable people.

airport duty free

In Transit: Duty Dippin’ Hummus

“Enjoying” a five hour long stop-over in the Middle East right now. After checking a couple of items within two entirely different product categories at two of the airport’s duty free stores, I was shocked to learn that they were actually more expensive here than in Sweden. What a joke Duty Free turned out to be! Not so Doody Free, after all.

Today, the sweetest deal you can get at almost any major airport is when you check into a lounge. Most international airports have public lounges that let you pay for access. That’s right, you don’t actually have to carry a fancy pancy card to enjoy the comfort of lounging for a few hours.  The lounge at this particular airport charges $40 – which includes comfortable seating, wifi, sandwiches, drinks (beer/soft drinks/coffee) and a small Mediterranean buffet with among other tasty treats, an amazing sesame flavored hummus.

joakim lloyd raboff

Funderingar om Sri Lanka

Tillbaka i Colombo igen efter tågresan genom bergen och djungeln från Kandy. Checkade in på anrika Galle Face Hotel som ligger längs med havet. Sedan öppningen för drygt 150 år sedan, har det här hotellet gästats av ett gäng celebriteter – bl a, Mahatma Gandhi, Richard M. Nixon, Lord Louis Mountbatten och Carrie Fisher (Princess Leia).

For hotel nerds like us, Galle Face Hotel represents a classic property in the same league of other fine hotels we’ve stayed at, including the Bangkok Oriental, the Peninsula Beverly Hills and Copenhagen’s Hotel d’Angleterre.

Skriver detta under en sänghimmel i ett rejält dubbelrum med antik träinredning och tre stora fönster – två med havsutsikt. Tredje fönstret vetter mot en innergård där hotellets välmanikyrerade trädgård finns. Hela kåken går i brittisk kolonialstil och andas kvalité och tradition. Hundra meter från vårt rum  hör man när vågorna från Indiska Oceanen rullar in och bryter på hotellets lilla sandstrand. Ljudet brukar få mig att somna snabbt. Men inte ikväll.

Det finns många intryck att smälta från veckorna på Sri Lanka. Vi har träffat mängder med lättsamma, vänliga människor. Jag uppfattar singaleser och tamiler som folk med både humor och påtaglig stolthet över sitt numera enade land. Troende från fyra världsreligioner lever faktiskt fredligt här idag. En talande symbios. Det är faktiskt inte mer än fem år sedan inbördeskriget härjade på Sri Lanka. Och för tio år sedan ödelades stora delar av kusten när tsunamin vällde in. Detta gör Sri Lanka till en relativt ny semesterdestination. I alla fall för massturism.

Och det är just detta som jag gillar med Sri Lanka. Oavsett var jag befann mig, fick jag en osminkad insyn i folks vardagsliv och dom jag talade med delade gärna med sig, spontant och entusiastiskt, om sin syn på landets politiska situation (framförallt om det kommande valet) och de berättade öppenhjärtigt om sina familjer och framtidsdrömmarna. Med några undantag, talade dom allra flesta vi mötte hygglig konversationsengelska. Vilket förstås gjorde det busenkelt att navigera mellan olika ställen.

“Noterade rätt snabbt att avstånd och tid är lika flexibla och flytande begrepp här som på annat håll i Asien. Alltid lika spännande att be om vägbeskrivning och tiden det tar att nå dit”.

Det är lättast att rekommendera Sri Lanka till backpackers – oavsett ålder. Folk som vill kunna bo och äta billigt, resa runt och under några veckor lära känna landet på egen hand, via lokala bussar och tåg, kommer att älska landets avslappnade atmosfär och låga levnadskostnader. Det är också enkelt att tipsa om Sri Lankas nästan utomjordiskt vackra, tropiska natur till besökare som vill vandra och klättra i bergen och djungeln. Och för surfare är Sri Lanka inget mindre än fantastisk. Det finns hur många surfställen som helst längs sydvästkusten och södra delen av östkusten – med varierande svårighetsgrad och typer av breaks. Det kostar runt 20:-/tim att hyra en vettig bräda här och nästan alla uthyrare erbjuder surflektioner för löjligt lite pengar. För nybörjare, är ön en optimal surfdestination.

Lite svårare är det att rekommendera Sri Lanka till besökare som förväntar sig samma höga servicenivå eller breda utbud av mat, aktiviteter och shopping som finns på andra destinationer i Sydostasien. Här märks kanske tydligast att man ännu famlar i mörkret – det råder en slags kejsarens nya kläder-syndrom inom turistnäringen här. Ofta gissar man sig till vad man tror turisterna vill ha – utan att ha något egentligt belägg för det. Krogmaten är generellt god, särskilt rätter ur det inhemska köket. Men när det gäller det internationella rätter, förekommer bottennappen väldigt ofta. Inte ens en heltoppad ryss uppskattar en degig och smaklös Pirozhkioavsett hur fin utsikten är. I den mån dom fanns, var det rejält mycket dyrare att gå på spa här och få ställen erbjöd fotmassage. Till skillnad från t ex Thailand, kommer du inte att hitta några optiker, skräddare eller piratkopior här. Vilket i och för sig kändes befriande skönt att slippa. Shoppingutbudet är försumbart litet. Letar du efter trämasker eller skulpturer med motiv av sköldpaddor och elefanter, kommer du att älska utbudet.

Som turistland tror jag Sri Lanka har en mycket ljus framtid. Men det kommer att krävas rätt prioritering och långsiktiga, genomtänkta investeringar för att uppgradera landets emellanåt katastrofalt slitna infrastruktur. Många av landsvägarna runt ön är i extremt dåligt (farligt) skick, strömavbrotten duggar tätt och Internet är på 1995 års nivå. Flera av hotellen vi bodde på har positionerat sig väsentligt högre än vad dom var i närheten av att kunna leverera. Så även där behövs nytänk och rejält med investeringar. Det gäller för landets styrande och kapitalägare att prioritera långsiktiga satsningar för att möta framtida krav och förväntningar.

Strandbyarna Unawatuna och Hikkaduwa belyser dilemmat med vad som händer när antalet turister ökar så till den grad att den gamla infrastrukturen inte längre hänger med och allt och alla blir lidande – inte minst naturen. Genomfartstrafiken på båda ställen (och säkerligen på många andra orter längs kusten), där oavbrutna kolonner med tunga, dieselosande lastbilar och landsvägsbussar körde i idiotiskt höga hastigheter, gjorde att man till slut undvik att strosa bland lokala butiker och krogar. Too risky.

Till slut. Man vill ju att Sri Lankas unika kultur och den timida befolkningens värme och spontana generositet skall finnas kvar och frodas – inte tyna bort – som den tyvärr gör på platser där turismen fullständigt dominerar som inkomstkälla. Det banar bara väg för ett äckligt lismande och självutplånande underkastelse. Framförallt önskar jag att landets befolkning – och inte bara utländska charterbolag och hotellkedjor – skall få ta del av turistboomen som Sri Lanka står inför – och förtjänar.

monkey-dehli-belly

I got Delhi Belly in Sri Lanka

Somehow, somewhere and from someone (or something) I got this unbelievably persevering, discombobulating belly bug. I know not of how it entered my body nor is there any logic to its schedule. It just arbitrarily decides when it’s time to afflict my digestive system with painful cramps and ultimately, create an emergency need for a toilet. Does coffee trigger an attack? Probably. Have I stopped drinking coffee temporarily? Nope. Does the monkey above have anything whatsoever to do with this piece? No. But, when I shot it yesterday on the patio of our hotel which is nestled in the hill outside Kandy, it kinda looked like I feel today. Confused and discomforted.

As I am currently in Asia, where, for the most part, toilet hygiene – for whatever reason – does not reside on a top ten list of things to prioritize, finding a reasonably sanitized WC to relieve myself – often with extremely short notice – is in itself an almost insurmountable challenge with an uncertain outcome. Correction: the outcome is definitely certain (and certainly fluid).

Case in point: yesterday afternoon while exploring Kandy, I felt a irrevocable surge emerging from below my belt. Luckily, we quickly found a nice little downtown cafe with an unoccupied, albeit filthy toilet that had to suffice – considering the circumstances. I spent a good twenty minutes in there – hoping I wouldn’t leave sicker than when I walked in.

This morning, I woke up at 3:00 a.m. and then again at 5:00 a.m. panicking and with razor sharp cramps followed by several volcanic eruptions, wide-angle, buttocks spraying acid showers and eventually, a mild case of PTSD (posttraumatic stress disorder). It was as if I had just run a marathon.

I spent four months working in Bangkok last spring and traveled to both India and Morocco this past fall. Three destinations where I could easily have gotten sick – but didn’t. And over the last 20 or so years, I’ve visited Asia and Africa many, many times without catching even a hint of a stomach flu. Sure, I’ve had a few occasions with, “Houston, we’re out of control” level bowel movements. Just in passing, though…and usually after a real spicy meal or too many fermented beverages. In fact, I don’t think I’ve been hit this violently since the first few days of a visit to Goa, India, way back in the spring of 1997. So, I suppose that given the amount of opportunities I could of gotten sick but didn’t, I should be thankful.

Knock, knock!

Someone keeps knocking on my door. The staff obviously wants to clean the room. The toilet may need some extra attention today. Just sayin’…

Before I leave the security of my room and its conveniently adjacent toilet, I’ll pop a few more Imodium pills and hope they put a cork on/in the situation.

Usually, laughter is the best medicine…except when treating diarrhea.

error: Thanks for stopping by! Let me know if you want to buy one of my photos!