Vastra-Hamnen-Turning-Torso-Malmo-Sweden-Raboff-

Även här i Västra Hamnen måste man hålla andan!

Det är lite eländigt just nu. Även här i Västra Hamnen. Men, det kommer bättre tider. Det gör det alltid. Detta trots Trumps påstådda kisskalas i Moskva och allt annat som medierna vill injicera oss med i sin oförtröttlige ambition att torgföra välproducerat elände (istället för att kanske inspirera sina tittare och läsare lite då och då).

Förutom ett par snabba klick längs New York Times och LA Times sidor, undviker jag den så kallade nyhetsrapporteringen som koleran. TV då? Sålde vi för ett par år sedan.

Ärligt talat, rent historiskt, hur mycket av det som sprutas ut ur alla möjliga kanaler vi har “tillgång” till idag är egentligen nytt? Inte mycket.

Mitt filter mot omvärlden håller med andra ord hög densitet. Istället får jag sedan många år intellektuell inspiration från ett knippe utvalda podcasts. På svenska heter podcasts poddar, men den översättningen får mig att associera till något en öron-näsa-hals-läkare stoppar i munnen när dom inte har en aning om vad som är fel på en – men vill ändå utverka lite auktoritet.

Just nu heter favoritserien, The New Yorker Radio Hour i tät följd av The Curbed Appeal, WTF with Marc Maron och No Agenda med Adam Curry. Den sistnämnda plockar isär veckans medieflöde och med humor som verktyg analyserar sanningshalten i allt som rapporterats. Utan att vara uttalade anhängare, är programledarna extremt skeptiska till dom som avskriver Trump – mannen som ju om lite drygt en vecka kommer att installeras som USA:s 45:e president.

Kan fortfarande inte förstå hur detta gått till.

Att amerikaner är trötta på politikernas oförmåga att rubba på den tillsynes oföränderliga status quo-läge som länge präglat beslutsprocessen i Washington, förstår jag. Men att tro att Trump & Co skulle kunna få slut på polemiken och förena den aldrig tidigare så polariserade amerikanska folket, är fullständigt idiotiskt.

Såvida inte Trump lite hemlighetsfullt filar på idén att dra igång ett nytt mediavänligt krig. Vilket han i och och för sig alltid kan dra till med om allt annat går åt helskotta. Det är ju ett välbeprövat knep. Ett fullskaligt krig har rent historiskt en magisk förmåga att samla nationen. I alla fall till en början.

Och även om det egentligen rör sig mer om en invasion (tänk, Irak, Afghanistan, Vietnam, Grenada m fl) än en regelrätt krigsdeklaration, finns nästan inget folk i världen som snabbt som ögat ställer sig i led bakom den färgglada flaggan när dom första soldaterna fallit i fält som just amerikanarna. Det skulle vara ryssarna då.

Dom välpressade svenska generalerna lobbar just nu lite extra högt för att få till mer anslag och bredare samarbete med den av Trump dissade NATO. Hotet från öst är äntligen tillbaka och den svenska vapenindustrin måtte verkligen gnugga sina händer.

Våren kommer och med den solen. Det gäller bara att hålla ut nu. Den här DDR-perioden är tung och tuff. Och även om jag nyligen återkommit från en dryg månad i Asien, måste jag ändå spjärna emot för att undvika att falla ner i den gråa sörjan som just nu präglar klimatet i Malmö.

Turligt nog, är min aptit för kreativa gärningar tillbaka och jag har en hel del att bita i just nu. Åtminstone fram till det att solen tinar upp oss igen.

Tags: