Joakim-Lloyd-Raboff-boxning

Varför vissa blir helt knockade i Västra Hamnen!

Att flytta till det här området med en hög pengar och dra igång verksamhet är löjligt enkelt. Det finns ganska många företag som under Västra Hamnens relativt korta historia försökt etableras sig här med just den  infallsvinkeln – både stora och små spelare. Och har man bara tillräckligt med stålar (ibland kanske mer pengar än sunt förnuft), ja, då kan man hålla på tills klockorna stannar i Schweiz – där det ju som bekant finns en herrans massa.

Det kan också såklart finnas alternativa motiv med att bedriva business med lite konstgjord andning i Västra Hamnen. Det har t ex funnits ett par IT-bolag som dragit igång verksamhet här men som varit betydligt mer intresserade av att etablera ett lokalt kontor i Malmö än de varit att ens försöka bli lönsamma. Att kvitta vinster i en del av verksamheten mot förluster i en annan del är ett inte helt ovanligt sätt att snygga till bokföringen på. Eller så kör man bara på för att det är det enda som får en att känna sig någorlunda jordnära.

Under åren har jag stött på flera varianter – alla med gemensamma nämnaren att man missat något väldigt fundamentalt. Man missar att bli lite “local” och istället tagit för givet att verksamheten i sig är en sån världssensation att ingen kan motstå det. Det funkar kanske om du kränger pizzor eller glass. Men det finns också rätt gott om konkurser som vittnar tydligt om att detta i dom flesta fallen är en alldeles fabulöst ödesdiger inställning – oavsett om den är sprungen ur naivitet, arrogans eller för att lampan lyser men ingen är hemma.

Med “local” menar jag att man måste försöka bli en del av området – inte en ö i det. En del av vardagen, på ikea-speak. Tonvikt på kontinuitet och lyhörd kommunikation. Känn efter. Hör efter. Lyssna. Prata med. Justera kursen efter hur det blåser. Gå runt. Smaka av. Insup atmosfären. Sitt på bryggan och njut av ett par solnedgångar. Ta del av det som händer.

Jag menar nu inte att man med nödvändighet måste bo på Sundspromenaden för att verksamheten skall funka här. Inte alls. Men det skadar garanterat inte om man anstränger sig lite för att få lite lokal anknytning eller åtminstone är öppen och en smula ödmjuk inför alla vi som faktiskt bor och jobbar här.

Jag har bedrivit eget företag i över 15 år varav minst 12 just här i Västra Hamnen. Förra året omsatte Raboff i Malmö AB nästan 3 miljoner kronor och jag tror att vi hamnar ungefär där i år igen. Vårt lilla bolag sysslar helt kort med resor, foto. böcker och film och framförallt förmedlar vi inspiration till folk och företag över precis hela världen.

Säkert till en dels förvåning, härrör en ganska liten del av vår omsättning från mina böcker om och bilder från Västra Hamnen. Men även om mina “riktiga” uppdrag har ett helt annat fokus och monetär betydelse, är jag ändå oerhört glad för den lilla tårtbiten som bilderna från Västra Hamnen genererar och jag känner mig grymt ödmjuk inför alla privatperson och företag som fortsätter att beställa mina alster. Och att över 15 000 följer mina inlägg på Facebook…ja, det är nästan ogreppbart.

Vi har sedan allra första flytten hit 2002 varit kära i Västra Hamnen. Och det är just att ha den lokala anknytningen och en orubbad vilja att vara en del av det, som gjort att vi trivs så bra med att bo och jobba här.

Mitt råd till alla som vill etablera sig i Västra Hamnen (eller på annat håll, i andra kvarter, oavsett vart, egentligen) är att då och då lägga örat vid marken och lyssna lite på dom lokala vibrationerna. Bli en del av din neighborhood. Lär känna Agnes och Johan, Kerstin och Anders. Kämpa för att snacka med dom.

Gör man det tillräckligt ofta, kommer man snart att höra fotstegen när kunderna närmar sig. Annars blir det förr eller senare knockout.

Tags: