Miami South Beach

Miami Beach vs Venice Beach

Medan Charlotte är i Miami och jobbar under lite drygt en vecka, tar dottern Elle och jag uti med vardagen här hemmavid. Ett slags föråk för far och dotter inför nästa veckas intensiva musikalresa till brexit-landet.

Höstens veckor rusar just nu fram i bästa Shinkansen-fart. Man hinner knappt gäspa sig vaken på måndag morgon förrän det är dags att omfamna helgen igen. Som frilansare mitt i ett härligt högtryck, gör det egentligen ingen större skillnad vad dagen kallas. Fast underligt nog känns det som om man får väsentligt mera gjort under lördag eller söndag än på t ex en tisdag.

Miami, ja. Det var ett tag sedan. Är inte överdrivet förtjust i stan. Art Deco-hotellen är så klart schyssta, palmerna svajar fint längs stranden och delar av South Beach är värda att besöka. Men det saknas ändå något som jag har svårt att sätta fingret på. Kanske är det att Miami känns så själlös. Kall på något vis – trots den behagliga, karibiska värmen. Antingen är allt nytt och skimrande pastellvackert eller gammalt och på väg in i ett sakta förfall, som till exempel, Little Haiti. Vilket i och för sig, tillsammans med Little Havana, är två områden i stan som bjöd på en del fotografisk inspiration.

För nästan tio år sedan plåtade och skrev jag till en liten guide som Aftonbladet gav ut om vägen söderut – från Miami. Minns då att Florida Keys bjöd på en bitvis svindlande vacker highway – som faktiskt är mycket intressantare att färdas på än slutmålet – ändhållplatsen – med Sloppy Joe’s och liknande ställen som väntar turisterna med öppna armar i Key West.

Som Los Angeles-son, känns det kanske lite extra svårt för mig att ta till mig det Miami erbjuder. Efter att ha besökt stan två gånger och sett det mesta av det bästa, tycker jag att kusten i södra Kalifornien är mer mångfaldigad och har kanske motsägelsefullt nog, mera själ och hjärta. Jag väljer i och för sig trakterna kring Pacific Palisades, Santa Monica och Venice Beach alltid före nästan vilken annan plats i världen.

Tags: